2013
23 dec
Dan före dan.
Jag har uppdaterat hemsidan till Premium och kan nu ösa på med bilder och sidor bäst jag vill här. Trevligt.
Har massor av ideer men tyvärr inte lika mycket tid.
Katterna mår fint. Kumba har gått upp en hel del i vikt nu, tack och lov.
Bosse har börjat prata mer men än så länge brås han på sin mor och har en rätt medioker röst.
Han har även blivit rätt tuff på mamma Madicken men i övrigt är han fortfarande samma mysiga bisse.
Än så länge har han inte strilat och jag försöker hålla hans miljö så simulär som möjligt. Däremot blir det mycket tvätt av huvar till lådorna men det gör jag med glädje.
Hoppas även här att han brås på sin förälder. Pappa Eddie strilar inte (om man bortser från några "olyckor")och han är ändå 6 år och fortfarande fertil.
Vi får väl se hur det blir när utställningarna drar igång igen. Än så länge är han anmäld till tre stycken, sen blir det utvärdering och noga planering. Utställningarna krockar ju ofta med hästens tävlingar och kusen går före.
I morgon åker vi upp till svärföräldrarna i Gävle för julfirande så då har jag ingen möjlighet att önska er
13-12-11
Boss var hos veterinären idag för att få sitt testikelintyg. När veterinären fyllde i det så såg jag datumet, 13-12-11. Lite roligt tyckte jag.
Jag tror att katten undrade lite över utflykten. Vi åkte till kliniken, ja. Men väl där så behövde han inte ens gå ur buren utan han blev klämd på kulorna och sen var det klart. Man riktigt såg hur han klurade på vad det var för lurt med besöket.
Nu ligger han utslagen i mitt knä. Mysgurka!
10 dec
Dagarna flyger förbi och snart är det nytt år.
Julkorten är färdiga och det blev en hel drös i år även fast jag förmodligen bara kommer att skicka en variant. Jag har bara inte valt vilken än.
Katterna var riktigt snälla och modellade fint.
Lite tråkiga nyheter är att vi inte kom med på Fräsets utställning den 4 jan och att Kumba går på p-piller igen. Hon har rasat alldeles för mycket i vikt och jag vet inte om det är en kombination av löp och vinter men jag vill definitivt inte att hon ska bli dräktig nu.
Jag har satt dem alla på en fiskolja-kur så får vi se om det blir någon skillnad. Boss behöver inte gå upp mer men han får hänga med på det sedvanliga bananskalet.
Nästa vecka är det dags att anmäla till Nerks utställning. Hotellet är bokat redan så jag hoppas verkligen att vi kommer med. Det vore så roligt att komma bort, bo på hotell och träffa både gamla och nya vänner.
Ja det blev ju ett par. I ordning, Boss, Boss, Madicken, Kumba. Kumba får också äran att välkomna gäster här på hemsidan. Den där kattan har en otrolig fallenhet för att posera och redan bild tre jag tog på henne i julserien kunde jag använda som vykort. Hon knallar in i min riggade lilla hörna och bara äger.
Madicken är svårast. Man får vara snabbare än ögat om man ska få henne på bild. Bosse vill gärna vara med men kräver mycket fler bilder framförallt i arrangerade miljöer.
En annan favoritbild är den här;
26 nov
Jag måste bara visa min kam!! Ibland får jag så väldigt bra ideer (som med triss, plötsligt händer det!)och extra roligt är när de går att genomföra. Som med den här kammen. Jag blev verkligen jättenöjd även fast fonten inte kändes helt hundra från början.
Den kommer att få följa med på utställningar framöver.
23 nov
Idag blir vår son sex månader. Vad tiden går fort, det känns som att han föddes igår!
För att inte tala om att Bosse blir 11 månader snart. Det är om något än mer konstigt! Snart ett år!
Jag har fortfarande svårt att relatera den lilla ynkliga kattungen till den stora pälsiga katten som ligger i mitt knä.
Jag tog några bilder på Madicken och Boss idag. Kumba den stackarn fick inte vara med. Hon har knappt någon päls och så börjar hon bli smal igen. Jag måste verkligen komma på ett bra sätt att få upp henne i vikt. Det Borde inte vara så svårt med tanke på att hon faktiskt är ett litet matvrak.
22 nov
Jag undrar om jag verkligen ska dra iväg med Boss på utställning i januari. Det är ett tag kvar men han är inte den vackraste katten just nu och så ska han ju upp och "slåss" med de stora katterna i öppen klass. Samt att han har sin bruna tå bak (om man tittar riiiiktigt noga och med god vilja - och tur - så kan man se några strån vitt på den men det var det lilla...).
Han börjar växa i sin näsa och han har fått lite mer krage men allt sker väldigt ryckigt och lite hur som helst. Ena dagen ser han superbra ut för att nästa dag göra mig full i skratt för att han ser så... inte fin ut.
Ja nu överdriver jag en aning. Han är en jättetjusig katt och framförallt är han vår mysbjörn!
16 nov
Idag har vi varit och hälsat på Bosses brorsa Figge (fd Bandit)och hans matte Mari. Det var såå roligt att träffa honom (och matte också såklart)igen och han har blivit så fin! Han ser inte alls så där "slynglig" ut som Bosse gör med sin Dragstertyp och frånvaro av krage. Men så är han ju kastrerad också.
Figge är verkligen lik sin mor och har precis den 'cob'-modell jag älskar. Mycket päls har han också!
Jag tog, såklart, några bilder;
5 nov
Igår var Kumba hos veterinären...
Hon hade haft ner två blomkrukor i köket medan jag var på utställning i lördags. Det berättade Björn men inte att hon haltade efteråt.
När jag skulle klippa några långa klor på lördag kväll så ville hon inte alls vara med med ena tassen och när hon råkade fastna i min strumpa så tjöt hon till. Jag tyckte det var konstigt men tänkte inte så mycket mer på det.
Men i söndags så såg jag henne halta på höger fram och då berättade Björn att hon hade gjort sig illa i samband med krukincidenten. Men han hade inte hittat nått när han kollade henne och jag hittade inte heller något när jag visiterade. Förutom att hon hade ont då.
Eftersom hon fortfarande haltade igår fick hon alltså åka till veterinären som konstaterade att inget var av men att hon förmodligen stukat sig ordentligt. Nu går hon på Metacam (som hon gladeligen slukar)och rejsar runt (suck!)som vanligt. Tanken är att hon ska ta det lugnt men det är inte hennes bästa egenskap direkt.
Efter att vi kommit hem så var hon väldigt groggy efter sedering/röntgen och hon parkerade resolut i min mammas knä och där låg hon. Länge. Och hade nog legat kvar ett par timmar till om mamma inte hade behövt gå hem.
Jag som skämtade om att hon skulle få följa med till veterinären när Bosse ska dit för ett "kul" intyg (testikelintyg). Hon har ju börjat löpa efter varje veterinärbesök...
3 nov
Nu är utställningen avklarad och jag tycker att det har gått bra.
Bad och föning i fredags gick med galans och han var helt ok i pälsen om än något fet i några strån i svansen. Men jag tror att det bara var jag som såg dem.
Han tog det lugnt i buren och kunde till och med jabba lite efter sin leksak. Men han åt/drack inte och han gick inte på toa på hela dagen.
När jag bar fram så var han väldigt klängig och jag var inte så hård på honom utan han fick "kramas" lite. Första utställningen tycker jag ska vara en så positiv upplevelse som möjligt och han är ingen dum katt, bara väldigt osäker just nu.
Han hade Jaana Jyrkinen som domare och vilken underbar domare sen! Så lugn och trygg. När hon skrev hans omdömen satt han nära nära och bara mös. Man kunde nästan höra hur han andades ut.
Det var en annan katt i hans klass och hon velade rätt länge om vem som skulle få ettan men till slut valde hon den andra katten som var "mer färdig för dagen".
Så Boss blev alltså Ex2.
Men när domaren skulle ta ut sina NOM-katter delade hon först ut "Domarens Favorit"... till Bosse!! Så han fick en Jättefin kokard och matte blev väldigt glad. Även om jag och fler med mig blev lite konfunderade över att en Ex2:a fick den.
Dålig bild tagen hemma på kvällen...
Jag har anmält honom till två utställningar till i januari. Vi får väl se hur det går. Hoppas bara på bra domare så att han inte blir skrämd. Det vore så synd då han är en så snäll katt med otroligt stort hjärta.
Idag tänkte jag att jag skulle passa på att fota honom lite eftersom han var nybadad. Men med kameran i ena handen och "trollspöet" (leksak)i andra så var jag tvungen att ha autofokusen på och skärpan blev därefter men några ok blev det.
Det är ett stående Måste att fota hans svans varje gång han "står modell" för den är Inte av denna värld;
Och pälsen på den verkar aldrig sluta växa!
Vart ska det sluta?
Hade jag inte 'gjort honom själv' skulle jag undra om det verkligen var en renrasig Birma eller nån korsning med ekorre eller dylikt.
27 okt
Nu har jag fått och scannat in bilderna från mamma på katten som gjorde att jag har Birmor idag. Tyvärr är färgerna inte vad de varit eftersom fotona är från mitten av 70-talet men man kan ju klart och tydligt se att det är en himalaya-tecknad katt med blåa ögon.
Men nu när jag har tittat på dem igen så kan jag konstatera följande, det är inte bara en brunmaskad i albumet utan även en blåmaskad samt att det nödvändigtvis inte är birmor för de har inte vita tassar...
Frågan är hur utfallet var på vitt på 70-talet och om det ens fanns några andra maskade semilånghår i Sverige då. Ragdollen kom ju inte till vårt land förrän långt efter. Sen behöver det ju inte vara svenska katter men filmen är i alla fall framkallad på Kodak omkring -75.
Jag lägger ut en bild här och resten under Om oss.
26 okt
Igår busade Kumba och Bosse runt och båda for upp för stora kattställningen ända upp till taket. Jag och Björn kollade på varandra med stora förvånade ögon. Bosse? Klättra upp för sisalrepen?? Kors i taket. Han brukar annars mest göra skäl för sin ras lugna temperament och lufsa omkring på marknivå. Man kan väl säga att han inte är den smidigaste katten... Men det är ju roligt att han kan förvåna oss.
Självklart var jag tvungen att ta ett bildbevis. Nu är fotot beskuret så man inte ser taket och det var väldigt mörkt men jag tyckte det var så fint med hans (enorma)svans.
25 okt
Hösten börjar gå mot sitt slut och det börjar bli kallare ute.
Katterna sover mest och tar det lugnt.
Kumba borde löpa snart igen för jag är rätt säker på att hon inte är dräktig. Men om vi har otur så väntar hon till i vår. Då är det bara till att hoppas på att Bosse inte börjar strila och dryga sig innan dess.
Men först stundar hans första utställning.
Förra helgen fick hans svans sig ett redigt bad för att få bort fettsvansen men jag tyckte inte att det blev så bra. Men faktiskt så behövde jag inte göra om det och svansen ser fortfarande ok ut.
Det bådar gott inför nästa helg. Men självklart ska han få sig ett helbad på fredag kväll.
Jag börjar faktiskt bli lite nervös. Det kan gå hur som helst för han är ju faktiskt fertil. Snacka om skämmigt om han beter sig illa och får ett streck.
Sen har han ju sin bruna tå på en baktass men det är som det är...
Hur som helst så hoppas jag att det är fler bruntabby-juniorer med för det är alltid roligare om det är fler i klassen.
13 okt
Igår åkte jag och Sussi på Royal Canins seminarium i Stockholm och det var en riktigt trevlig dag med bra föreläsare och god mat.
Fick även tillfälle att prata lite med Anette som har S*Francescas. Hon har så himla fina katter!
Hur som helst. Betoningen på problemet med övervikt hos katt var stor och även om jag inte känner mig träffad så var det intressant att lyssna på. Jag har ju snarare tvärt-om-problem med mina pälsbollar. Det är bara Bosse som är en rundhylt tonårsgrabb.
Och när jag ändå nämner Boss så måste jag berätta om hur duktig han var idag. Tänkte att jag skulle öva föning på katt idag igen och när jag stoppade in honom i duschen så satt han snällt still hela tiden. Vilken härlig katt han är!!
Sen fick Björn assistera vid föning och BosseBus gjorde knappt en ansats till att smita. Såå duktig!! Jag blir ju alldeles varm i hjärtat över att ha en sån kisse!!
8 okt
Kumba och Boss har faktiskt övat flitigt i två dagar nu men jag har inte sett henne rulla en enda gång. Räknar därför med att hon kommer att löpa om men vi får se. Annars blir det kanske, kanske kattungar i mitten på december. Jag håller tummarna!!
6 okt
Jag har ju varit lite orolig angående utställning och bad gällande Bosse. Eller framförallt föningen. Det är nästan en förutsättning att kunna blåsa honom eftersom han är en väldigt fluffig kisse. Därför hade jag tänkt bada honom innan uställningen för att se så att det går att preparera pälsen på bästa sätt men det har liksom inte blivit av.
Men här om dagen hade han varit lite lös i magen och var rätt äcklig i rumpan så då var det dags. Eftersom det inte blev någon planerad tvätt utan lite mer av akutkaraktär så blev det bad av halv katt. Och inte i duschen som vanligt vid kattbad utan i diskhon.
Bosse försökte kravla sig undan bäst han kunde men trägen vinner så till slut stod han någorlunda still. Under tiden var fönen på i hallen och i början undrar jag vems puls som var snabbast, min eller kattens. Han försökte smita undan gång på gång men det var ändå rätt tama försök och han gav sig snart och började hjälpa till med putsningen. Duktig kisse! Så jag är rätt hoppfull att det kommer gå att föna hela katten. Phu!
Kumba började knorra igen för två dagar sedan. Bosse rantade efter som vanligt och försökte nypa henne i nackskinnet. Men inget mer från någons håll...
1 okt
Oktober... Det börjar bli kallt ute. Balkongdörren är stängd till katternas stora förtret. Men så fort man öppnar så rusar alla ut för en nypa luft.
Gos!
Årets sista balkonghäng?
Hade även en liten fotosession med Boss här om dagen. Det gick sådär. Han ville mest ligga ner eller fara runt och busa.
26 sep
Vad har hänt sen sist då...
Testresultaten för Boss och Kumba har kommit. Båda var negativa för Fiv/FeLv och hade blodgrupp A.
Men jag blir inte klok på Kumbas löp. Det lät som att hon började löpa om för ett par dagar sedan men sedan klingade det av. Det känns inte riktigt som att hon kommer igång?
Bosse svassar efter henne men de busar mest runt. Och sover i hög...
Jag hoppas att det inte är som Lisa sa i helgen när vi var där och hälsade på, att de är mer som syskon. Men vad sjutton... alla har vi väl hört om inavlade katter, bror med syster, far med dotter mm mm. Jag trodde inte Birmor skulle vara finare i kanten än "bondkatter".
Nu Är de ju inte släkt så jag tycker att det borde reda ut sig förr eller senare.
Nåja, tiden får utvisa vad som händer.
I helgen som var åkte vi upp till Dalarna. Min kusin fyllde 40 så då passade vi även på att hälsa på hos Lisa och Ulf i Borlänge. De har ju två kullar hemma och det var så mysigt att få gosa med kattungar och så är det alltid roligt att umgås såklart. Synd att det bara blev ett par ynka timmar...
I måndags fick jag diplomet som visar att jag är Diplomerad Uppfödare. Jag skrev ju testet i augusti.
Idag borde jag även få mina "mirakelkammar" på posten. Jag har inte ansett att jag behöver en men sen Madicken kastrerades är jag villig att prova vad som helst. Hon är jättevacker i sin stora fluffiga päls men hon får tova på tova. Kanske hon gillar Hindes-kammen bättre än karda/borste/annan kam? Som det är nu så får jag knappt reda ut de tovor som dyker upp utan måste klippa bort dem och det är knappt så jag får det.
7 sep
Kumba löper.
Ibland är det effektivt med ett veterinärbesök.
Frågan är om Bosse är redo. Han försöker klura ut hur man gör men han är ju bara åtta månader (i morgon)...
6 sep
Kumba och Bosse har varit till veterinären för scanning nu. Jag trodde att Boss var den som skulle ta allt med en klackspark men han tyckte att det var väldigt jobbigt att ligga och bli fasthållen. Han sprattlade som en liten fisk, men använde varken klor eller tänder.
Kumba tyckte att ok, jag finner mig i det här men det är Inte jätteroligt!! Jätteduktig var hon!
Sen tyckte hon att det var väldigt spännande att få undersöka rummet efteråt. Hon flörtade till och med med veterinär/vårdare med svansen upp.
Bosse gick ett varv och gick sen och la sig i buren igen. Det såg ut som att han kände sig väldigt skändad, stackarn.
Det kändes lite speciellt att tänka på att sist han var på Albano så var han bara några dygn gammal och vi trodde inte att han skulle klara sig.
Båda katterna fick i alla fall tummen upp och allt såg bra och normalt ut. Skönt!
Nu väntar blodprov och sen är allt klart.
Kumba har parkerat i mitt knä och Boss har kraschat bland handdukarna under skötbordet. Det tog på krafterna det här!
Jag har också fått rapport om att Tengel och nya matte Ulla har det bra.
De andra katterna verkade tycka att det var nått som saknades dagen efter men de yngsta är så sorglösa (eller har teflonhjärnor?)att det nu är glömt. Madicken däremot verkar lite låg...
1 sep
I går flyttade Tengel hemifrån... Det är med blandade känslor måste jag säga. Han är egentligen den som skulle ha stannat här hemma i resten av sitt liv. Min allra första Birma. Min myskatt!!
Det är tomt utan honom men jag känner ändå att jag har tagit rätt beslut. Och jag hoppas innerligt att han får det toppen i sitt nya hem! Att han får öppna hur många garderober han kan och vill, sova i knät dagarna i ända och framförallt, får sova på sin mattes arm under täcket på nätterna.
Nu slipper han oron över nya katter som kommer in i hans liv och att bli åsidosatt för att matte och husse har en liten människa att ta hand om.
30 aug
Kumba fick sin vaccination i förrgår och Tengel fick åka dit i går så slapp jag släpa två burar. Skönt!
Jag har även fotat en del i veckan och bl.a fastnade Bosse och Kumba på bild. Tillsammans. De var extremt söta där de låg i en hög i kontorsstolen. Där kan man snacka om par i hjärter.
Observera Bosses tass som ligger runt Kumba. Kvalitén är inte toppen men här var det frågan om att snabba sig att fota!
Jag har även fångat En av Bosses sovställningar. Han hittar då på de mest konstiga ställen. En normal katt hade kanske valt en sovpåse i kattställningen, eller varför inte soffan. Men nej då. Bosse gillar att sova i duschen, i blomkrukor, på en plastlåda under skötbordet eller som nu, hopknölad på en pytteliten plats på fönsterbrädan.
Det verkar som att han väljer så svala ställen som möjligt och det är kanske inte konstigt med tanke på den monstruöst täta pälsen han har.
Även här ett hastverk till foto och jag kröp under stolar och bord på balkongen för att få en någorlunda bild.
Innan så låg han som ett U i krukan, alltså med kroppen i och tassar/huvud utanför men det hann jag inte få på bild.
22 aug
Det blev ingen scanning av katterna igår. Veterinären var sjuk så vi får vackert vänta till i september. Suck... Men jag tar upp Tengel och Kumba till veterinären här i 'byn' på tisdag så de kan få sina vaccinationer.
19 aug
Igår tog jag mig lite tid att fota några av djuren. Jag hann med Kumba, Bosse och Madicken sen var det stopp på sonens tålamod. Så stackars Tengel fick inte vara med den här gången.
Det slog mig i alla fall att Kumba börjar se riktigt ok ut. Hon väger ju dessutom 2.7 nu och känns trevlig att ta i. Jag tror att det är vikten hon kommer att ha som norm framöver även om hon definitivt tål att ligga på över tre kg.
Bosse blir bara häftigare och häftigare. Även om jag har betänkligheter angående hans nos som är lite väl lång i dagsläget. Men Sussi tyckte jag var dum som nämnde lång näsa och kastrering i samma mening. Och ja, han är ju bara sju månader så förhoppningsvis växer han i sig igen.
Här kommer i alla fall en bildbomb...
13 aug
Inte var det något fel på Madicken inte! Tack och lov!
Och jag kände mig lite lätt korkad när jag satt och väntade på veterinären och kom att tänka på Storm. Vår son som kom för snart tre månader sedan. Det är väl för fasiken inte konstigt att hon gått ner i vikt med en liten skrikmaskin i huset. Att amma gör visst att hjulen inte alltid snurrar hela varvet alla gånger. Hrm..
Men jag är ändå glad över att lever och njurvärdena blev kollade så jag inte behöver tänka mer på det.
Sen kände jag mig ännu mer dum när jag bad dem klippa klorna på henne också. Uppfödare liksom. Veterinären kollade frågande på mig och utbrast "Men varför klipper du inte själv???!"
Men Madicken må vara en ängel att ta blodprov på, bada, scanna, röntga och vända upp och ner på men klippa klorna gillar hon inte. Hon har dessutom extremt tjocka klor så jag tänkte att när hon ändå var där...
Jag fick 'försvara' mig med att det var första gången hon fick kloklipp hos veterinären. I vanliga fall gör jag det ju själv men då tar det ett par dagar att ta sig varvet runt.
Hur som helst så kan jag ta med mig Boss till scanningen med gott samvete nu.
12 aug
Bosse får hänga med till veterinären samtidigt som Kumba. Han har börjat locka på brudar här hemma och jag vågar inte riskera att det blir smått utan att ha scannat honom. Så även fast han är i yngsta laget så får det bli så.
Kumba går dessutom omkring och är hemskt kärvänlig efter att jag släppte pillerna. De två busar och rullar omkring som vanligt fortfarande men i morse kläckte jag ur mig "Kärlek börjar med bråk" och Björn kontrade "...och slutar på djurakuten". Det skrattade vi gott åt men han har faktiskt rätt.
Jag har haft extrem otur som uppfödare men jag är väl för korkad för att låta det hindra mig. Efter att ha haft ett måndagsexemplar av häst så vänder man allt till det positiva till slut, bara för att orka. Så nu mer ser jag det som att jag lär mig väldigt mycket av alla veterinärbesök. Att det tömmer sparkontot blundar jag för...
Och appropå det så ska Madicken dit idag. Hon har gått ner väldigt mycket på sistone så jag vill kolla av henne med ett blodprov. Hon beter sig som vanligt men har satt väldigt mycket päls som kastrat nu i sommar. Jag hoppas att det har med det och värmen att göra.
Hon har ju alltid varit en pyttekatt och nu väger hon som hon gjorde när hon var fertil så det är ingen katastrof. Men eftersom hon är mamma till Bosse så känns det bra att försäkra sig om att det inte är njurarna eller nått annat som kan sätta stopp för vår kille.
4 aug
Nu är Kumba inbokad för alla tester samt vaccination i slutet av augusti. Vi hoppas såklart på att allt är som det ska så hon kan få sin första kull.
Hennes uppfödare berättade att Kumba och Skeikra, hennes kullsyster, har fått fyra helsyskon. Mamma Maya fick två pojkar och två flickor den 14 juli hos SE*Shinseinas. Grattis till dem!
Jag har även satt ut annons på Tengel samt skrivit här på hemsidan. Det känns verkligen Förjävligt men han har aldrig riktigt tyckt det är ok med jobbiga kattungar. Madicken gick ju jättebra men hon var två när vi hämtade henne.
Usch, min stora fluffiga nallebjörn... Men han är ju dessutom rätt tidskrävande (gos gos gos!!)och det är mycket mindre av det (tid)just nu så jag har ju dåligt samvete å hans vägnar också.
Jag försöker inbilla mig att det här är rätt sak att göra men det är hemskt tungt.
18 juli
Det var väldigt länge sedan jag skrev nått nu. Men vår nyfödda son (eller, ja nu är han snart två månader)har tagit all tid i anspråk.
Bandit, som nu mer lyssnar till namnet Figge, mår toppen hos sin familj och jag får uppdateringar med jämna mellanrum. Det är uppskattat!
Kumba går fortfarande på piller och hon har gått upp till i alla fall 2.6. Fortfarande för smal men under kontroll.
Lilla Bosse har fläskat på sig och väger nu över 2.8. Han verkar må som han ska och även om han är lite ungdomsful just nu så är han ändå en väldigt tjusig katt. Och hans svans!! Owao! Han har dessutom jättefina ränder och jag klagar inte över hans temperament.
Annars är det lite stiltje i katteriet just nu. Jag väntar på att jag ska få tummen ur och boka tid för scanning av Kumba men det känns inte så bråttom. Men hon ska vaccineras snart så det kanske blir en kombination.
De andra katterna mår också bra även om Tengel är rätt sur på att sonen tar all tid. Han får helt enkelt för lite uppmärksamhet, stackarn.
Madicken
Boss
Kumba
30 april
Besiktningen i fredags gick jättebra och i lördags blev han Lidingö-bo. Hans nya familj heter Mari och Max Libeck och jag hoppas att de ska få många underbara stunder och år tillsammans. Vi saknar honom självklart här hemma men sånt är livet. Katter kommer och katter går...
Bosse har anammat Kumba som leksyster och han pep lite efter storebror på söndag kväll men sen har han varit just så sorglös som en kattunge kan vara.
Kumba fick faktiskt ett P-piller i fredags kväll för att utesluta att det inte är nått annat som felas henne än inträdet till vuxenlivet. Nu vankar hon inte alls omkring och tjoar och hon verkar ha mer ro att äta. Så jag antar att hon får fortsätta på piller ett tag även om det bär mig emot. Men hon Måste gå upp i vikt!
Jag provade även att ta bort Feliwayen ur vägguttaget i helgen men Tengel surade ur på en gång så nu är den ipluggad igen på obestämbar tid.
Har även lyckats redigera lite bilder så här kommer en blandad drös!
Frukost hos Candlebrights
Vackraste Tengel
Bosse Bus!
Bandit Fyrkant...
26 april
Idag ska jag besikta Bandit och imorgon kommer hans nya familj och hämtar honom. Det känns både jättebra och jättedåligt. De här två kattungarna har liksom en extra stor plats i ens hjärta efter alla eskapader. Nu får vi ju behålla Bosse ett tag men det kommer att bli tomt utan 'storebror'.
Igår klippte jag klorna på Bandit och han låg på rygg i mitt knä och kurrade som ett sågverk. Han fullkomligen älskar att bli killad på magen. Knasiga sötkatt!
Bosse ska väl få en egen sida så småningom och jag måste lägga in lite mer bilder.
Men idag blir det bara en på Sussis Lovikka och en mysbild på bröderna.
S*Soldyrkarnas Lovikka
19 april
I lördags kom de två små trollen hem!!
Ååå vad mysigt!
De fick först skrota runt själva och kolla in det nya stället. Bandit tyckte att det var lite äckligt till en början medan Boss spatserade runt och undersökte med stor nyfikenhet.
När det sedan var dags för de stora katterna att träffa bröderna så började vi med Kumba. Jag trodde att hon skulle vara den som var minst 'fräsig'. Men vad fel jag hade. Hon fräste och puffade och tyckte 'BLÄ!!'
Madicken betedde sig sedan som förväntat, puffade mest och fräste lite men utan att bete sig mer annorlunda än vanligt.
Tengel däremot... han förvånade oss genom att inte säga ett pip utan nosa på dem och verka tycka 'Jaha, ännu ett nytt påhitt av matte och husse. Jag går nog och lägger mig i stället för det här var väl inget speciellt.'
Annars har han ju alltid tyckt att små katter är det värsta som finns. Så det var en hel del ombytta roller hemma hos oss de första dagarna.
Nu leker alla ihop och de är allt som oftast i samma rum. Förutom Bandit som man ibland kan hitta själv lite här och var. Han är en liten Ferdinand nu när han blivit hemmastadd.
De första dygnen åt bröderna som små hästar och gick upp därefter! Ibland undrar jag om Bandit ska spricka när som helst... Han är en riktig liten korv! Men nu verkar de ha planat ut lite i viktuppgång. Självklart leker de som idioter och vi har även introducerat DaBirden som är en solklar favorit tillsammans med fingerdjuren från IKEA...
Nästa helg får Bandit flytta till sitt nya hem och jag hoppas verkligen att han kommer att trivas. Fy vad vi kommer att sakna honom även om han bara fick vara hemma hos oss i två veckor!
Boss(e) får ju stanna ett tag till så får vi se vad vi ska hitta på med honom. Dyker rätt hem upp så flyttar han också men jag kommer inte att annonsera än. Fast han är pigg, gosig och full av bus.
Kumba har i alla fall sitt första riktiga löp nu. Så det är skutt och bus med bröderna varvat med en vacker repertoar av missljud.
Hon har gått ner 200g sedan hon började 'bli vuxen' så det blir till att sätta henne på piller så fort hon gått ur. För nu är hon alldeles för slimmad!!
Jag har en del bilder på bissarna i kameran som jag ska lägga ut framöver. Men de får vänta...
9 april
Idag är det en stor dag för våra små amma-ungar i Borlänge. Dels så får de sin sista vaccination, chippas och besiktas och så fyller de faktiskt 13 veckor idag. Och på lördag är det dags!! Då åker Björn och hämtar hem de små. Det ska bli så kul även om Bandit bara stannar en kortare stund innan han åker till nytt hem.
Jag hoppas att Kumba inte har blivit för stor och förnäm för att leka med små kattungar men jag tror inte det.
Hon far ju omkring som ett skållat troll här hemma så... Vilket i och för sig de andra också gör.
Här om dagen fick Tengel Björns gamla hårsnodd. Och han fullkomligt Älskar hårsnoddar. Han kan leka i timtal och det är så mysigt att se farbror skumpa omkring. I morse låg snodden på vardagsrumsgolvet när vi åt frukost i köket. Tengel satt säkert vid den i tio minuter och väntade på att någon av oss skulle leka med honom. Han är så söt!!
Han har inte apporterat så friskt på väldigt länge och det är kul att se att han får leka sin lek utan att 'ungdomarna' lägger sig i. Kumba fattar inte ens grejen med en hårsnodd.
På sistone har det även förekommit lek mellan alla tre så samtidigt som det är skönt att se att flocken fungerar så pass bra (trots vårt gistna surkart Tengel som helst är ensam)så är jag lite bekymrad över att släppa in en till permanent. Men det går säkert bra.
Jag fick även nya bilder av Lisa i helgen. De är såå fina var för sig men när man ser de båda tillsammans så blir man lite fnissig. Bandit ser dubbelt så stor ut som Boss(e). Men de Är verkligen snyggingar båda två. Så fruktansvärt synd att Bandit har för mycket vitt fram...
1 april
I helgen har Kumba varit på sin andra utställning. Den här gången som junior, dvs i klass 11. Snälla Sussi offrade hela dagen för att åka iväg med henne medan jag och Björn kunde åka och titta ett par timmar.
Det hela flöt på bra och Kumba skötte sig fint. Pratade mycket men det gör hon ju hemma också.
Domaren, Mikael Edström, tyckte hon var lite urvuxen (lite? Hon ser ju ut som en tarm! =D)men hon fick ändå en ok bedömning med bl.a "Fin substans, bra benstomme", "Fantastisk ögonfärg" och ang. päls "Mycket fint presenterad för utställning! Silkig kvalité, vacker mask/plymfärg. Vacker blå ton." Samt "Superfint temperament!"
Han sa inte något som man blev förvånad över utan påpekade att hon har något för markerat nosparti, lite 'babyöron' och lite låg panna men bra haka.
Hon fick sitt EX1 och med tanke på hur 'tonårig' hon är så känns det helt ok.
Vi får se hur det blir med utställningar framöver när vår lilla bäbis kommer. Har en känsla av att fokus kommer att ligga på honom och därefter hästen. Sen kommer katterna/Kumbas tester/parning och sist utställning.
Den där fantastiska ögonfärgen syns ju tyvärr inte på bilden...
24 mars
Vaccinationen gick bra och veterinären klämde och lyssnade på Boss. Förutom att han är liten så mår han fint. Hjärtat pickar på och verkar starkt och friskt.
Däremot så blev han hängig dagen efter vaccinationen, trots avdödat preparat, men den här gången repade han sig efter ytterligare en dag. Tack och lov!
Vi har bestämt att vi hämtar hem dem den 13/4 och jag längtar så! De vaccineras andra gången, chippas och besiktas onsdagen innan. Då har tabbyn ett par dagar att repa sig på om han reagerar igen.
Nästa fredag kommer i alla fall Sussi över och så ska vi bada Kumba och packa inför utställningen. Roooligt!
Jag har även varit och hälsat på Sussi och kattungarna nu. Det var på tiden! Jättesöta små rultingar, speciellt Lovikka. En riktig myspropp! Gå in på Soldyrkarnas hemsida och titta vettja!
Eftersom jag är hemma dagarna i ända nu och har förbannat tråkigt så blir det mycket pälsvård på katterna. Madicken fäller nått kopiöst och jag hoppas att hon är på väg att få tillbaka sin 'finpäls' för hon är inte vacker.
Så fort Tengel hör att jag borstar på nån så kommer han hoppandes och vill ha sin beskärda del. Så söt! Det är ju han som behöver det mest med sitt fluff så det är bra.
Kumba glor mest bara irriterat på mig och tycker att borstning är Äckligt! Hon har också börjat tycka att kloklippning är fruktansvärt onödigt. Tror lilla fröken har en identitetskris för hon vill inte ens gosa längre. Jag väntar fortfarande på löp...
19 mars
Det händer inte så mycket här hemma så då blir det bara uppdateringar här när vi har varit och hälsat på våra små troll.
Den här helgen åkte vi upp på lördagen och hem på söndagen. Skönt för Björn att slippa köra fram och tillbaka samma dag nu när jag inte kan köra.
De små börjar se ut som katter nu och de fyller tio veckor idag! Grattis till dem. I morgon är det dags för första vaccinationen och så ska våra små även få en koll av veterinären. Vi alla är ju fortfarande lite oroliga över tabbyn. Som förövrigt nu officiellt heter Boss of Destiny.
Den bruna väger snart ett helt mjölkpaket och är en stor och redig grabb. Hans officiella namn blev då Bandit for Life.
De är kompakta och proportionerliga i kropparna och precis som Madickens förra kull (och Madicken själv)så spinner de knappt. Eller, jag tror att de gör det men så lågt att vi människor inte hör.
Dessutom ser de riktigt bra ut. Den bruna är väldigt snygg medan tabbyn är fruktansvärt söt. De har också rätt olika personligheter. Bandit är en självständig äventyrare som kommer att bli en farlig råttfångare om han får chansen. Han är ett yrväder med en skön stil.
Vår lilla tabby är mer filosoferande och eftertänksam även om han också busar runt som ett jehuj.
Åh vad jag hoppas att veterinären inte hittar något konstigt på honom i morgon...
Jag tog som vanligt lite bilder som jag lägger upp på deras sida.
Nu blir det förmodligen inget mer besök förrän vi hämtar hem dem om fyra veckor (Bandit får också följa med om han inte blivit såld, men det verkar trögt på den fronten).
Nästnästa helg är det nämligen utställning för Kumba och jag orkar inte med att sitta sex timmar i bil på lördagen och sen gå på utställning hela söndagen. Visserligen är det Sussi som ställer henne men jag ska ju såklart dit och heja på.
3 mars
Igår var det dags igen... att åka mot Borlänge och våra små bissar. De har blivit så stora och söta (nåja)och man kan se att de kommer att bli fina kissar. Däremot har tabbyn haft det lite tufft på sistone och nu har han lurat döden tre gånger. Detta har resulterat i vårat beslut att han kommer att flytta hem till oss när det är dags för honom att prova sina vingar. Han är alltså inte till salu längre.
Jag vill försäkra mig om att han klarar en flytt och att ingen kattungeköpare tragiskt blir av med sin lilla kattunge. Vi får se vad som händer därefter...
Det blir nog även ett namnbyte på de två. Den bruna ser verkligen ut som en bandit med sin lite, i dagsläget, udda mask. Och vad passar bättre på en katt som mirakulöst överlever gång på gång än Boss of Destiny? Vi får se om Sverak har hunnit göra passen redan eller om jag hinner ändra.
Sussi var också med igår och jag är så Glad över att våra små kattungar hittade Lisa och Ulf. De är helt underbara människor och vi hade väldigt väldigt trevligt.
Här hemma är allt som vanligt. Kumba har gått från kattunge till ung dam. Hon håller på att kliva över till vuxenvärlden och har väl inte riktigt klurat ut om det är bra eller dåligt.
Hon är rätt urvuxen igen men har i stället fått en otrolig ögonfärg och en plym till svans. Jag väntar bara på att hon ska löpa vilken dag som helst.
Madicken är rätt anspråkslös nu när hon knappt har någon päls men jag räknar kallt med att den kommer tillbaka. Och då i ännu fluffigare tappning. Dessutom kommer katten den sitter på att vara rätt mycket... rundare. Hon har redan ökat i vikt och fortsätter hon så ser hon ut som en korv snart. Sötnöten!
Och Tengel då. Ja han är helt enkelt precis som Tengel brukar vara. En riktig gosnalle!
24 feb
Tiden går och kattungarna är nu snart sju veckor.
De har nu återhämtat sig från diarrén och nästa helg får vi förhoppningsvis pussa på dem igen!
Annars har jag inte mycket att tillägga förutom att min vän Sussis kattjejer har fått sina bäbisar nu. Katten Sussi fick två grabbar och Tova en liten tjej. Mysigt!! Så jag antar att jag kommer att hänga där så fort jag får framöver.
Tvångsgos á la Kumba
17 feb
Vi skulle ha hälsat på våra små ligister idag men stackars Kiwi blev dålig i veckan och fick Vetrimoxin (som sedan utökades till Baytril också). Det medförde att de små fick diarré och snabbt blev allmänpåverkade. Lisa och Ulfs chokladpojke klarade sig mycket bättre medan våra två grabbar inte hade lika mycket att sätta emot. Nu verkar de stabilare tack och lov men vi valde att inte åka upp och utsätta redan försvagade kattungar för nya baciller.
Så vi får ge oss till tåls två veckor.
I veckan fick jag några bilder på Kumbas syster Sheikra från Ulrika. Jättekul att se!
Vi tog stygnen på vårat 'nya' yrväder Madicken idag också. Hon är äntligen tillbaka till gamla takter och beter sig som en liten kattunge. Det är så skönt att se att hon mår så bra efter kastrationen. Framförallt hon och Kumba leker så hårtussarna yr men även Tengel hänger på mellan varven.
10 feb
Jag fick nya fina bilder på de små grabbarna idag. Nu börjar de ju nästan se ut som de ska! Ja, så länge man inte jämför med lillebror förstås.
Båda väger nu över 300g. Bra jobbat Bullen och Banditen!!
Lägger de nya bilderna på deras sida, som vanligt.
Foto Lisa Karlsson
Fick även reda på att Kumbas mamma 'Maya' fick två CAC på sin första utställning i Örebro, samt BIV andra dagen. Grattis till henne!
8 feb
I lördags åkte jag och Björn upp till Borlänge för att hälsa på våra små ligister.
Man kan ju säga att de vuxit en del sedan sist vi såg dem, som var när vi lämnade dem den där kaotiska måndagsnatten.
Jag kan inte säga det nog så många gånger men jag är så otroligt tacksam över att de fick en chans att överleva.
Och trots att de ser ut som två små skramackel i jämförelse med sin fluffiga birmaboll till (foster)bror så svämmar mitt hjärta över av kärlek till de små liven. De är som fula ankungar och man märker att deras hårda start på livet har gjort att de är en vecka efter. Framförallt lilla Banditen. Men de är pigga och glada och har börjat äta mousse med glupande aptit. Björn tyckte nog att det roligaste var att mata dem.
Jag tog även lite bilder men det är ju såå svårt. Men jag lägger upp några på deras sida.
I onsdags kastrerades Madicken. Skönt att ha det gjort och allt gick så bra så bra. Hon har nu fem små stygn på magen och jag hoppas att det läker som det ska. Vi passade även på att kolla tandstatus/tandsten och vaccinera.
Nu hoppas jag att ingen behöver åka in på 'sjukhus' förrän Kumba ska vaccineras och ev scannas i sensommar.
Här om dagen var det sol så då ville katterna ut på balkongen. Kumba tyckte det var såå mysigt om än lite väl ljust.
26 jan, del två
Jag har fått nya bilder på de två små ligisterna. Några av dem finns på B-kullens egna sida.
26 jan
Det är hög tid att göra en uppdatering här nu.
Madicken födde två pigga och glada grabbar på 88 och 90g den 8/1 och allt gick jättebra. Kumba var moraliskt stöd i boet och visade en sida som vi inte visste att hon hade än med tanke på hennes ringa ålder.
Sista moderkakan satt jag och väntade på i fem timmar men den ville inte komma ut. Inget att få panik över men visst rotades en oro redan där.
Jag konsulterade veterinären som sa avvakta.
Dagen efter mådde familjen bra. De små snuttade som de skulle och Madicken hade förvisso flytningar men även hon var pigg och glad. Ungarna hade gått ner några gram var men det är ju normalt.
När de däremot hade gått ner ytterligare två dagar efter födseln började jag dra öronen åt mig. Men allt såg ju normalt ut förutom att Madicken inte var lika pigg. Men vi började ändå stödmata de små lite försiktigt.
Fredag morgon, tre dagar efter födseln, var det bara att åka i ilfart till Albano. Madicken var riktigt hängig. Ingen feber men rätt uttorkad. Fan!
Vi satt på kliniken hela dagen och sent på kvällen fick vi åka hem med en vätsketankad och antibiotikasprutad mamma katt. Blodproverna såg helt normala ut och även ultraljudet såg fint ut. Ingen visste vad felet egentligen var...
På lördagen har bebbarna fortfarande inte gått upp även om de nuttar som de ska. Kumba hjälper Madicken att putsa, toaletta och ta hand om de små. Vi stödmatar fortfarande och det övergår till varannantimmes-matning av den som gått ner mest. Dessutom tvångsvätskar/matar vi en skitsur Madicken.
Men dagen slutar ändå med att vi åker in till klinik Igen för uppvätskning av alla tre. På kvällen äter Madicken själv för första gången. Skönt!
Men.. När jag kommer upp tidigt på söndag morgon ligger den minsta ensam mitt i boet. Alldeles orörlig. Mamma och den förstfödda ligger längst in. Fan igen!
Jag plockar upp den och den rör på sig. Nerkyld och ömklig masserar jag den, lägger den mot min egen varma hud och matar den samtidigt som tårarna rinner.
Den piggnar till och jag får den till och med att snutta på tutte.
Jag ringer veterinären Igen och Bagarmossen säger att de lägger in familjen om vi kommer in till dem. Vi packar in katterna med värmeflaskor i buren och åker in för tredje gången men i Stockholm ringer Bagarmossen och säger, tyvärr. Vi lägger inte in dem, åk till Albano i stället.
Så vi hamnar där för tredje dagen i rad. Den minsta ungen är illa däran och vi diskuterar med veterinären om vi ska ta bort den men hon tycker att vi ska kämpa lite till.
Här nånstans ber jag Sussi om hjälp att kolla om det finns någon amma att få tag på. Hon hittar en notis ang. en hona som Ma'ha Gitas uppfödning i Borlänge har. Den fick bara en unge och har gott om mjölk.
Jag ringer och pratar med Lisa och får bra feedback och stöd. Vi bestämmer för att avvakta.
Så vi vätskar upp alla tre igen och åker hem för att fortsätta vår varannantimmes-matning av de små.
På måndagen är Björn hemma och har 'napp-jour' medan jag åker till jobbet. Vi har nu lyckats hålla bebbarna på samma vikt med endast något grams ökning och läget börjar kännas än mer tungt. Trots att de hela tiden har snuttat på Madicken så händer Ingenting med vikten. De är ändå sex dagar!
När jag kommer hem på kvällen beter sig Madicken konstigt och de små Slåss brutalt och krafsar med sina vassa klor på hennes mage. Hon bär omkring på dem, lägger en i toalådan, är irriterad och arg. Hennes mjölk har då helt sinat.
Så jag ringer till Lisa och Ma'ha Gitas igen och berättar läget. Vi kommer inte att klara dem om vi inte gör något drastiskt NU. Så vi bestämmer att mata upp de små en sista gång, och åka hela vägen upp till Borlänge mitt i natten.
De små sover gott hela vägen upp i sin lilla tvåkattshög mellan fyra varma PET-plaskor.
Väl framme får Kiwi, som Lisas hona heter, lukta på dem och de små börjar pipa och Kiwi reagerar med att putsa på dem. Så Lisa lägger in dem i boet med Kiwis unge och det tar inte lång tid innan de faktiskt har hittat varsin tutte!
Jag, Björn, Lisa och Ulf har lite nattlig fika och börjar lära känna varandra lite innan vi vänder hemåt. Vi har ju faktiskt aldrig träffats förr.
Hemresan var hemskt tung men ändå hade man en liten lättnadskänsla i kroppen. Kanske skulle de överleva!
När vi kom hem framåt halvsju-snåret ligger Madicken utsträckt på hallmattan och verkar inte alls särskilt berörd. Precis som att hon inte förstått vad som hänt. Fött ungar? Inte ätit? Varit dålig?
Alla hade förberett mig på att det är Mycket traumatiskt för en hona att bli av med sina ungar. Inte då. Madicken är helt enkelt världens sämsta mamma och det föreliggande beslutet att kastrera efter den här kullen kunde inte kännas mer rätt. Det är precis som att hon fått någon form av förlossningsdepression.
Visst märkte vi i början att hon inte var helt sig själv av att förlora de små men så var hon heller inte kry än heller.
Nu, snart två veckor efter förlossningen, är hon tillbaka. Hon äter som hon ska och är med och busar. Vikten är 2.7 och hon är nu helt platt i ljuvrena.
Och de små då?
Lisa stödmatade den lilla de första dagarna för att hjälpa honom på traven men nu går de upp ca 10g/dag.
De har fördubblat sin vikt sedan de kom till Kiwi och äntligen känns det som att de har en framtid att tala om.
Det är härligt att tänka på att de kommer att få växa upp i en 'normal' familj med sin stora fosterbror (dubbelt så stor men tre dagar yngre)och en underbar fostermor. Även om vi såklart är ledsna över att gå miste om att ha dem hemma så var det här den överlägset bästa lösningen med de omständigheterna som var.
Lisa och Ulf är helt otroliga och Björn och jag är så enormt tacksamma för att vi får lära känna dem!! Vi kunde inte ha hittat mer rätt.
Lisa har uppdaterat varje dag om de små och hon fotar flitigt.
Vi kommer att åka upp varannan helg och hälsa på och jag Längtar till varje gång!
Jag glömde att nämna att den förstfödda är solid brun och den sista som vi höll på att förlora är bruntabby.
Foto Lisa Karlsson, S*Ma'ha Gita
5 jan 2013
Nytt år alltså.
Jag hoppas att alla haft det bra under jul och nyår.
Madicken har avstannat lite i vikt nu (3100)och vankar mest omkring. Stackarn har väl ingen plats för mat längre.
Jag förväntar mig jämnt antal bebbar och nedräkningen har börjat. Bara fyra dagar kvar!
Kumba är lika vild och galen som vanligt och hon har noll respekt för Madickens fräsande och spottande. Det händer att man får säga åt henne på skarpen för hon kan vara en riktig pina.
Förövrigt så har hon blivit en riktigt stor katt nu, lilla Kumba. Och större ska hon bli.
Hon har blivit lite snipigare på sistone men kroppen har i stället breddat på sig. Helt klart att hon växer alltså.
Tillbaka
